De iGuden

"The iGod" är en samling ett fiktivt prosaverk. Den innehåller totalt alvnoveller som omfattar en högljudd och övertygande utläggning, klimax och en upplösning. Inställningarna är välformade och karaktärerna är väletablerade. Det är väldigt enkelt att hitta oss själva, eller någon vi kanske känner i berättelserna. Orden och uttrycken som används i berättelsen är genomtänkta. De bär alla över författarens avsedda budskap. Bokens inkluderande tema är kristallklart. Det accentuerar intelligensens framträdande plats framför intellektet. Några av berättelserna i den här boken är lite unika. För det första handlar boken om maskiner som människor. Den första novellen handlar till exempel om en man som lever hand i handske med maskiner. Den talar om vad framtiden har för mänskligheten framöver. I den här novellen har du människoliknande maskiner som lever med en man i harmoni och enighet. Ändå känner du också rädslan för människan när hon hela tiden förlorar sin frihet på grund av den snabbt växande tekniken på jordens yta. Det är en distinkt smak, åtminstone för mig. Jag har aldrig stött på en sådan novell tidigare. Och alla andra noveller är packade med dagens tragedi som försöker bevisa som om en man är den värsta ondskan någonsin. De visar alla människans illdåd som en återkommande sanning för dagen. Dessa berättelser speglar flera livssituationer som författaren har observerat från hela världen, med fokus på Etiopien. Kärlek och avsky, liv och död, och frihet och områden är bland de olika kollektiva ämnena som utspelas och återspeglas i boken. Författaren har sådan visdom i att leka med ord. Som sagt ovan har han myntat dem väldigt bra. De menar vad de är avsedda att säga. De berättar inte bara historien för oss utan de visar oss också kärnan i saken. De har kraften att engagera läsarna fullt ut och nå botten djupt i deras hjärtan. Det fanns tillfällen då jag blev upptagen av sanningen och känslorna i berättelserna och slutade i tårar. Alla elva berättelser är koncisa och korta. De kan alla tas på en gång i en sittning. De är korta bilder av verkligheten i vår samtida värld. Bokens titel är en annan punkt som tog min uppmärksamhet. Jag har aldrig tänkt på internetguden förrän jag läste den första novellen. Den här historien berättar lite om vår samtida värld där människa och maskin lever tillsammans. Även om jag inte kom in på varför författaren valde det ämnet, känner jag starkt hans rädsla för den väntande framtiden på djupet. Boken visar dessa särdrag i hemlighet ur det mänskliga sinnets perspektiv som andas in och analyserar information och andas ut och undersöker uppenbarelse. Enligt författaren kan information göras av maskiner med bättre precision. Ändå betonar han intensivt det faktum att det bara är människor som kan göra med uppenbarelse. Information behöver minne, uppenbarelse fungerar utan den. Information gör oss intellektuella, och uppenbarelse gör oss intelligenta, vilket vi redan är. Med andra ord, det är dags för oss att gå igenom med vårt sinne oavsett minne än att hålla oss till sinnet som räknar med minnet. I den här novellen berättar författaren om framtiden som den inte är det. Framtiden är nu. Det är det redan men inte än. Det är allt här men inte ens där. Det verkar vara en paradox men det är en realitet. Låt oss leva detta ögonblick och vara stilla. Då kommer bara vi att inse att vi är livet, inget annat. Om vi fortsätter att kämpa med tidigare minnen och framtida fantasier kan vi inte leva nu. Nu är det vår tid. Vi är det liv som finns. Låt oss därför leva. Livet är vi, och vi är eviga. Livet, enligt författaren, dör inte. Den lever bara. Likaså kan döden inte leva utan dör alltid. Livet har kort sagt ingenting med minne och/eller information att göra. Det är inte begränsat till en given tid och en specifik plats. Det är jag i ALLT och vice versa. Tänk på det. Vad är jag utan dig och vad är du utan mig? Vi är självinkluderande, villigt. Allt detta liv handlar om uppenbarelse, fakta och siffror som kommer inifrån. Låt oss lämna informationsvärlden till maskiner och gå tillbaka till vår, det oändligt stora. Författaren tror att om vi är i denna oändliga oändlighet så har vi inte kommit, vi kommer inte att gå, men vi är i hjärtat av det. När allt kommer omkring, var kan vi annars vara som människor? Den här kroppen på oss är som en gräns som innehåller och begränsar oss i den här världen. När vi väl är ute ur det kommer vi att inse att det är vi, ingen annan. Det är mitt intryck från hans första novell med titeln "The iGod". Alla andra berättelser återspeglar verkligheten i denna fysiska värld. Även om de, verklighetstrogna, är smärtsamma, katastrofala och hjärtskärande. Naturligtvis är det denna världs natur. Det är fysiskt och därför beror det på minnet vare sig det är från det förflutna eller framtiden. Minnet är födelseplatsen för vår oro och rädsla. Minnet, först, smärtor. Då gör det ont. Och slutligen påverkar det. Vad mer kan vi förvänta oss av minnet? Allt är plågsamt och bultande. Nästan alla novellerna i boken återspeglar detta faktum på ett eller annat sätt. Författaren visar för oss båda sidor av världen; antingen fortsätter vi att gå med vårt minne och fortsätter att plågas eller göra oss av med det eller så kommer vi att vara säker. Båda hästarna är här inom räckhåll. Det är upp till oss att välja en och åka genom resten av livet. Hur som helst, i denna värld av människor och maskiner, om vi håller oss till minnesmaskiner kommer vi att överträffa oss och kanske till och med bli våra fiender. Vi kan behöva överväga våra fotspår och komma tillbaka till uppenbarelsen och tiden är nu. Kort sagt, inre generering är temat för denna bok. Enligt författaren kan det förstärka oss alla och få oss att bli en bättre mänsklighet. De är fiktiva, det råder oss intensivt att komma tillbaka till känslan och återvända till den härliga mänskligheten genom att fokusera på det som kommer inifrån än att uppmärksamma omvärlden. De saker som vi ser, hör, rör, luktar eller smakar kan inte bli bättre. De är redan bittra och ännu mer giftiga. Boken understryker det faktum att allt vi behöver bor inuti oss själva, ingen annanstans. Därför uppmuntrar författaren sina läsare att gräva djupt ner i det så kallade självegot än att bryta in andra. Enligt honom gör ägget som går sönder inifrån det till liv, men annars utför det alltid döden. Jag vill inte ta dig längre in i denna fantastiska bok. Istället uppmuntrar jag dig att läsa och läsa den igen tills du förstår kärnan. Det är en välskriven bok som är väldigt annorlunda i sitt budskap, filosofi och filosofi. Från min sida är jag övertygad om att det är dags för den samtida människan som inte kan ta sig samman här i världen som mänsklighet samtidigt som den invaderas av maskiner överallt. Jag är säker på att boken skulle hjälpa oss att se det osynliga, det digitala över och bortom det fysiska. Det är en ögonöppnare och upplysande bok, så vitt jag är orolig.